Kull nr. 3: Födda 2003-11-25, fyra grabbar, två brunmaskade, en
rödmaskad och en crememaskad.
S*SeeSoo D'Artagnan (SIA e), S*SeeSoo Porthos (SIA n), S*SeeSoo Aramis (SIA n)
och S*SeeSoo Athos (SIA d) (De fyra musketörernas namn kändes som ett val
som låg nära till hands med fyra underbara killar att döpa)
Malte (S*SeeSoo Porthos) bor numera i Västerås hos sin nya familj. Vi hoppas att han blir till minst lika stor glädje som sin föregångare den chokladmaskade siamesen Georg, "Jojje", som väckte intresset för rasen hos sin familj.
Athos (S*SeeSoo Athos) bor hos sin nya familj i norra norrland (Niemisel) tillsammans med kattkompisar och även hundkompisar. Han ska förhoppningsvis bli pappa så småningom i katteriet S*Gula Änkans, och kan även beskådas på en och annan utställning.
Athos kan titulera sig Junior Winner (klicka för att se foto på snyggingen)!!
Aramis (S*SeeSoo Aramis) har blivit smålänning, och bor med matte Stella och husse Mattias i Växjö. Hans stora livsuppgift där är att vara sig själv: ett alldeles fantastiskt fint och trevligt sällskap. Kanske att han får bli pappa till en eller annan kull, när den tiden infinner sig.
Espen (S*SeeSoo D'Artagnan) bor kvar i Haninge, hos sin nya familj, som innefattar en busig liten kattungetjej. Denna killes nya jobb är, liksom sina bröders, att förgylla sin familjs tillvaro. Han siktar också på att bli världens goaste kastratkille, vilket vi tror att han kommer att lyckas med!
Om kullen: Här börjar mina dagboksanteckningar redan den 22:a... ("22/11 20.30 Ungarna gör vågen!"). Hade varannantimmes passning på Tintin dygnet runt och den 24/11 kl. 20.30 gick vattnet för första ungen. Och sen hände ingenting mer. Jag kastade mig på telefon såklart och fick från djursjukhuset höra att det bara var att avvakta. Så jag avvaktade, jag vakade, avvaktade lite till och kl. 3.50 morgonen den 25:e klarar jag inte av att avvakta mer utan ringer djursjukhuset igen. Får åter höra att jag ska avvakta. Tintin gnyr, hon sover lite och vaknar igen, går omkring lite, dricker, gnyr igen. Halv sju ringer jag igen, och får igen höra att jag ska avvakta, men denna gång säger de att jag ska avvakta några timmar till. Halv nio kommer de första riktigt ordentliga sammandragningarna, och efter en kvart börjar Tintin skrika av smärta. Jag kan ju numret till djursjukhuset utantill vid det här laget och ringer igen. De hör Tintin per telefon och säger att jag ska åka in. Jag springer ut för att starta bilen, så den ska vara varm åt Tintin, och när jag kommer in har unge ett kommit. En kvart senare kom unge två, och en timme efter det unge tre. Unge fyra (D'Artagnan) var en bjässe på 116 g men kom utan problem ändå vid 11. Sen började det tråkiga, unge fem tog ett andetag och dog sen, jag försökte slunga, jag slemsög, jag masserade och provade till slut till och med kalla/varma bad omväxlande. Inget hände, bebban ville inte börja andas. Sista ungen var näst störst (100 g) och föddes vid 12 och verkade ok, den var lite blåaktig men den diade lite grann. Plötsligt blev den stel som en pinne, och slutade liksom andas, men Tintin slickade på den och den kom igång igen. Detta upprepades ett antal gånger, och jag åkte in till Haninge Djurklinik med det lilla livet på eftermiddagen. De sa att det inte fanns något att göra. De gissade att det var hjärtat som inte orkade riktigt och inte kunde syresätta kroppen ordentligt och tyckte att det bästa var att låta den somna in. Stortjutande och helt slutkörd lät jag den avlivas (Tack Anki (S*Courelle's) för att du var så gullig och medkännande). Tintin är en helt underbar mamma, som skötte om sina ungar helt exemplariskt.
Vad gäller defekter så trillade D'Artagnans testiklar inte på plats (kryptorchid), de övriga har inga defekter.