Kull nr. 2: Födda 2003-07-25, två tjejer, båda två blåa.
                S*SeeSoo Cool by Nature och S*SeeSoo Drop-dead Cool (namn inspirerade av coola mamma Nennes stamtavlenamn.)

Misty

 

 

 

 

 

      Några veckor gamla                                           Lite äldre Misty, och                                                  lite äldre Nova

Nova (S*SeeSoo Cool by Nature) bor hos Annalena i Karlskoga (S*Zeebells), tillsammans med både hundar och katter. Ägaren är dock Joanna Dickinson, och vi hoppas alla att lilla Nova ska visa sig vara lämplig för avel, och hon ska i så fall bli mamma så småningom. Nova tittade förundrat på sina nya, stora hundkompisar, en greyhound och en viszla, men var inte rädd, utan tydde sig tvärtom till dem. Kattkompisar har hon också, och vi hoppas att de (så småningom) välkomnar sin nya lillesyrra med samma underbara, glädjande värme som matte.

Misty (S*SeeSoo Drop-dead Cool) bor kvar i Haninge, men nu tillsammans med en kastrerad, blåsköldpaddmaskad siameshona (Kali) och tre hundar, och precis som förväntat uppfostrar och styr hon hundarna med järnhand. Vi såg, med tårar i ögonen men samtidigt oändligt stolta, hur Misty då vi levererade henne klev ur buren, såg sig omkring och meddelade alla att chefen nu var på plats. Hon inspekterade sitt nya revir, talade om för (en förvånad) Kali att "Tack för att du skött ruljansen hittills, men nu tar jag över". Kali tar det med ro, som det verkar, stöddiga och mopsiga ungdomar kan man väl alltid sätta på plats senare om det skulle behövas. De stora hundarna blev Misty inte ett dugg imponerad av, hon krävde bara med hög röst att de skulle flytta på sig om de liksom stod i vägen. 

Om kullen: Förlossningen gick inte lika bra denna gång. De första värkarna började sen eftermiddag 24/7, och den första ungen föddes halv två på natten den 25:e, utan problem. Vid tretiden kom en stenkaka (tidigt tillbakabildat foster), och sen blev det en lång väntan på nästa unge, som kom vid 13-tiden. Massor med samtal till djursjukhuset, som rådde oss att avvakta så länge honan mådde bra. Halv tre nästa natt föddes en dödfödd, mycket stor unge. Nu hann vi ringa djursjukhuset ännu fler gånger, och fick höra att det bara var att avvakta så länge honan hade ordentliga värkar, och en knapp timme senare föddes den fjärde och sista ungen. Den hade haft en lång, lång väntan och hade svårt att komma ut (tog över tjugo minuter), och Nenne var ganska trött vid det här laget. Joanna Dickinson, denna underbara tjej, guidade mig per telefon och mitt i natten igenom denna fjärde unges förlossning. Den fjärde ungen ville inte börja dia och vi matade den dygnet runt, vi var hos veterinären, vi ringde runt och frågade alla veterinärer i stockholmsområdet om råd, vi vakade dygnet runt, vi försökte få igång en bättre sugreflex, vi försökte med allt. Efter fem dygns vakande (tack morsan, och tack till min underbara lillebror för er hjälp) gav vi upp och lät bebban somna in. De två små blåbären som föddes utan problem är underbara siameser, vackra och stentuffa tjejer, som vi är jätteglada och stolta över.

Inga defekter på dessa tjejer.

<< Föregående kull    Nästa kull >>