Nenne i fönstret

S*Yahtzee’s Cool As Neneh, SIA n, hona, f. 2001-05-26
e IC S*Yahtzee’s Killer Koo, SIA a
u S*Yahtzee's Kallaloo, SIA n
STAMTAVLA


(”Nenne” till vardags)

Någon gång i början av 1990-talet läste jag en bok av Doreen Tovey "Katt i huset", som handlar om författarens siameser. Jag läste boken, skrattade så tårarna rann och ville såklart också ha en siames! Rasbeskrivningen lät ju dessutom som en hundmänniskas självklara kattval. Det blev nu inte en siames, utan en huskatt, för min kära sambo tyckte att siameser var så fula (!), och det hade han ju hört hur sönderavlade de var, och opålitliga. Jag tänkte att en huskatt är bättre än ingen katt och nöjde mig med det. Efter många, många år började dock sambon vekna och sommaren 2001 fick jag äntligen min siames! En brunmaskad skönhet från Joanna Dickinsons uppfödning (S*Yahtzees). En alldeles rastypisk siames, men för oss var det helt fascinerande att en katt kunde vara så väldigt social, på ett hundliknande sätt. Nenne ska vara med överallt, sova under täcket, sitta innanför tröjor, hon snackar med hög röst och svarar alltid artigt på tilltal, apporterar inte lika pålitligt som en retriever (ibland får man ju som siames liksom plötsligt annat för sig mitt i en apportering, som att sätta sig och se värdigt drottninglik ut med uttrycket "Skulle JAG apportera den där fjantiga tygmusen? Är du dum eller?"), men hon kommer som ett skott på inkallning :-) Siamesen visade sig vara helt rätt ras för mig, en aktiv, social och trevlig katt! Dessutom smälter jag helt när jag ser hennes vackra mörkblå ögon...Bortskämd? Tror inte att nån behöver undra...Nenne viftar med en tass och matte skyndar sig att utföra ordern ;-)

Nenne i solen