Emma, f. mars 1993

Vi, som är inbitna hundmänniskor, bestämde oss av någon anledning för att köpa en katt.  Vi hade bestämt oss för att åka runt och titta på flera kattungar, för det hade man ju läst att det var så man skulle göra. Jag ville ha en röd honkatt, så vi tittade på annonser, och ringde en  kvinna på södermalm i Stockholm som hade kattungar till salu. Vi åkte dit, trots att hon inte hade någon röd kattunge. Alla utom en kattunge var redan tingade, och den som var kvar var en liten skölpaddfärgad hona. Jaha, och hur skulle vi kunna lämna henne när vi väl träffat henne? Vi tingade henne och hämtade henne några veckor senare, våran lilla Emma. Hundmänniskor som vi är, och helt oerfarna vad gäller katter, behandlade vi henne som en hund; Emma fick följa med överallt dit hunden Mimmi följde med, på middagar hos vänner och bekanta, på promenader, ja överallt. Efter ett år började vi långsamt fatta att det var en katt, och katter lämnar man tydligen hemma när man åker nånstans.  Och visst var det lite trassligt att kånka med sand och sandlåda jämt...Vi köpte en kompis till Emma och hon fick stanna hemma och bli en "riktig" hemmakatt. Emma är en mycket, mycket trevlig katt, men med humör. Hon är kastrerad men verkar ändå vara chefen bland katterna. De två okastrerade siameserna viker i alla fall undan, om Emma kräver det. En och annan hund kan ju också bli satt på plats, om de skulle försöka mopsa upp sig! En favoritplats är brödkorgen, trots att hon vuxit ur den för länge sen.